Silence startade i Stockholm 1970 av Anders Lind och Joseph Hochhauser. De var skolkamrater och hade funnit ett gemensamt intresse i att importera obskyra plattor från undergrundkulturen i USA. Båda brukade jobba som DJ´s på den enda psykedeliska klubben i Stockholm – Klubb Filips. Anders hade köpt en Revoxbandspelare för sin första lön och började åka runt och spela in den numera legendariska trum/orgelduon Hansson & Karlsson på deras konserter.
1969 efter det att Hansson & Karlsson hade lagt ner kom Bosse Hansson till Anders med några skisser till det som skulle komma att bli ”Sagan om Ringen”. Anders tog ledigt från jobbet i en liten talstudio och de flyttade ut till en sommarstuga i Saltsjöbaden och under vintern 1969/70 spelade de in ”Sagan om Ringen” på den första 8-kanaliga bandspelaren i Sverige. Anders hade lånat den av Fylkingen under förevändningen att han skulle testköra den. Bosse var misstänksam mot de skivbolag som fanns och frågade om inte Anders på något sätt kunde ge ut musiken. Det var anledningen till att Silence startade, just då. Anders hade gett ut Harvester ”Hemåt” och Träd, Gräs och Stenars ”gröna” nåt år tidigare på sin etikett ”Decibel”, så han visste ju hur man gjorde. Sagan om Ringen blev en stor framgång i stora delar av världen och Silence fick en flygande start. 
Parallellt uppstod det som senare kom att kallas ”Musikrörelsen”. Bo-Anders Persson från Träd, Gräs och Stenar och några till arrangerade en ”illegal” utomhusfest på Gärdet sommaren 1970. Där upptäckte Silence bl a Gudibrallan och andra fräcka band som sjöng på svenska eller spelade instrumentalmusik.
Anders befann sig i USA för att försöka få något bolag att ge ut ”Sagan om Ringen” där, men Joseph spelade in och 
mixade Gudibrallan på 2 dagar och det blev den allra första plattan som kom ut på Silence.
Senare samma sommar arrangerades en större fest på Gärdet. Silence var där och spelade in. Det blev dubbelskivan ”Festen på Gärdet”.
I rask takt spelades sedan in en rad plattor: Handgjort, Samla Mammas Manna, Kebnekajse, Fläsket Brinner, Turid, Jan Hammarlund, Philemon Arthur and the Dung.
Kamrater och flickvänner drogs in i Silence vartefter verksamheten växte och Eva Wilke och Håkan Lind satt på ett litet kontor på Kaptensgatan i Stockholm och gjorde sig nyttiga på de sätt de kunde. 
Dessutom sprang Greg Fitzpatrick, en amerikansk desertör, ut och in och hade allt möjligt för sig. Man fick liksom uppfinna hur det var att ge ut skivor och hur man skulle sprida dem, för ingen på kontoret hade någon erfarenhet av det. Håkan hade läst juridik”proppen”, Eva hade jobbat som lärare och pluggat sociologi och pedagogik.
Ganska snart märkte vi att det var svårt att få ut skivorna i skivaffärerna. De stora distributörerna såg oss som ovälkomna konkurrenter, dessutom fattade de inte alls vad som hände. De såg inte den vildvuxna, yviga rörelse med folk som många gånger spelade hellre än bra, som något kommersiellt gångbart.
Vi träffade några från MNW på en Gärdesfest där vi stod sida vid sida och sålde skivor och kom fram till att vi hade samma problem.
1972 startade vi därför en gemensam distribution – SAM Distribution. Första julen fick alla rycka in på kvällarna och hjälpa till att packa ”Ur trollkarlens hatt” med Bo Hansson och Hoola Bandoolas ”Vem kan man lita på” i Waxholms gamla biograf, där vi hade byggt om halva salongen till skivlager och läktarna till kontor. I resten av bion visades film som vanligt. Bra start för distributionen var det i alla fall.
1977 flyttade Anders och Eva och tog med sig Silence till en liten by utanför Koppom i Västra Värmland. Man 
behövde en egen studio och ville samtidigt förverkliga en dröm om att ha allt under ett tak; egen studio och arbetet på plats så att man kunde göra hela grejen på en gång och på ett ställe. För oss som var vana att bo i kollektiv var det ju en naturlig tanke. Hus var dyra i Stockholm och dessutom var det mycket vackrare i Värmland.
Tillsammans med en massa snickare, musiker, vänner, kompisar byggde vi om ett gammalt skolhus till en modern inspelningsstudio. För ritningarna svarade Formverkstan som vi träffat på Kapsylen i Stockholm.
Hade vi haft en aning om vad vi gav oss in på hade vi kanske aldrig börjat. Men vi lärde oss en del om bottenstockar, takläggning, isolering, värmesystem, spikar och plankor i olika dimensioner…
Vi hade inte så mycket tid att tänka på musik ett tag där. och medan vi hade hållit på och byggt, hade punken blommat ut i Stockholm.
1979 kunde vi spela in första bandet någonsin i Silence studio och det var Grisen Skriker. Studion var inte riktigt färdigbyggd när de kom, så de fick dra på sig arbetskläder och hjälpa till lite innan inspelningen kunde sätta igång. Visserligen med stora virkeshögar mitt i studion och kablar som låg i alla hörn, men det var ju punk…
1982 hoppade Nikolaj Steenstrup ombord då han flyttade till Värmland från Köpenhamn, där han 
hade jobbat med distribution bl a av våra plattor. Han är fortfarande kvar, och känner sig som Silence’s ”Ron Wood” då han fortfarande kallas ”nykomlingen” eftersom han bara varit med i 30 år.
Sedan rullade det på med Dag Vag, Eldkvarn, Ebba Grön, ja många var det som hade vägarna förbi, både Silence egna band och andra som hyrde in sig.
Början av 80-talet var bra och Silence fick sin första listetta med Dag Vags ”7 Lyckliga Elefanter”, som bandet och Anders för övrigt hade mixat på Bahamas. Ganska exklusivt för att vara på den tiden. Men Dag Vag gick i upplösning och Eldkvarn fick problem en bit in på 80-talet och gick till ett skivbolag som kunde betala ut stora förskott.
Man kan lätt säga att luften gick ur Silence en smula i och med det. Samtidigt förändrades musikscenen till nån sorts syntharena och folk ville hellre åka till New York än till den svenska landsbygden.
Per Cussion, f d slagverkare i Dag Vag hade också varit i New York och kom hem fylld av nya musikaliska influenser. Det som pågick därborta på andra sidan var något helt nytt ute på gatorna och det kallades hip-hop. Cool tyckte han och drog ihop ett gäng och spelade in Don’t Stop (1983), första hip-hop plattan i Sverige. 
Men vi gav också ut new wave banden Twiceaman (1982) och Camouflage (1986) m fl, så lite roligt var det i alla fall även på 80-talet.
Det följde några magra år. Vi funderade på om vi skulle ge upp, som alla andra små oberoende skivbolag gjorde på 80-talet. Men vi bet ihop.
1990 bestämde vi oss för att ta nya tag och strax därpå snubblade vi över Traste Lindéns Kvintett. Vi gillade deras intelligenta, roliga texter och deras hämningslösa, ångloksaktiga liveframträdanden. En skön motvikt mot all 80-talssvartrock och kalla syntband. Det blev ”Jolly Bob går i land” och allt kändes plötsligt kul igen.
Ungefär i samma veva 1991 
träffade Nikolaj Totte Mattsson som då spelade i folkrockbandet Groupa. De spelade in i vår studio och de började snacka en massa om hur det gick vattentäta skott mellan folk- och rockscenen. Det visade sig också att de hade en gemensam vision med Nikolaj om att göra någon sorts ”urmusik” och Totte hade redan långt framskridna planer. Vi insåg snart att hans idéer måste testas i praktiken med alla inblandade. Efter en vecka i studion kände vi hur något viktigt höll på att hända. Hedningarna satte folkmusiken på kartan i ett helt nytt perspektiv och ”Kaksi!” (1992), ”TRÄ”(1994), ”Hippjokk”(1997) och ”Karelia Visa
1993 på Hulstfredsfestivalen såg vi bob hund för första gången. Philemon Arthur hade skickat ett tidningsklipp från en skånsk tidning och uppmanat oss att se dem, så fort vi fick tillfälle. Då gör man det så klart. 
Vi blev förälskade på en gång och träffade bandet senare i Stockholm och kom överens om att vi skulle jobba ihop. De var ganska misstänksamma mot alla skivbolag inklusive oss, men vi tror att de valde oss för att vi var ”minst inställsamma”. Vi har haft mycket roligt med bob hund, många, långa och roliga diskussioner där saker och ting ställs på ända och ska ses i en ny dager. Det är sånt som gör att det fortfarande är roligt att hålla på med skivbolag och att ge ut skivor.
På tal om roligt, så var det ju kul att ge ut alla Hassanskivorna också 1994 – 1999. 
Vi höll på att köra i diket en gång när vi lyssnade på radio för att vi skrattade så mycket. Det var då vi kom på att vi skulle fråga radion om vi kunde ge ut busringningarna på skiva. Radion sa Ok fast ingen trodde särskilt mycket på projektet, varken på distributionen eller på radion. Vi själva var lite försiktigt optimistiska. Sedan slog vi en hel massa rekord med listplaceringar och försäljningssiffror för talskivor osv. Det var jättekul och hur snurrigt som helst.
2000-talet
Sedan följde utgivningar med First Floor Power,
Robert Johnson and Punchdrunks, Fint Tillsammans, Ulf Stureson, bob hund, Hederos/Hellberg, Urga, Mattias Hellberg, Bergman Rock och Sci – Fi Skane m fl.
Hösten 2000 lade vi ut en jukebox med all musik som streamad lyssning. Vi tyckte, att om radion inte spelar musiken vi ger ut, så får vi ge folk en annan möjlighet att höra den. Dessutom ville vi föregå med gott exempel så att folk inte skulle ladda ner den på Pirate Bay och liknande, men kunna lyssna på den i alla fall.
Vi tycker faktiskt att det måste vara ok att betala en liten slant för musik. Vi vet vilket arbete och kostnader det ligger bakom en skiva för alla inblandade.
Men folk gjorde ju det ändå, laddade ner alltså, och det gick fort i takt med bredbandsutbyggnaden i Sverige. Det medförde att skivförsäljningen sjönk med 50% på ett halvår och där stod vi liksom med skägget i brevlådan, efter att ha kostat på flera dyra inspelningar. Det medförde i sin tur att vi fick sluta att ge ut nya skivor. Vi var tvungna att skaffa andra jobb för att försörja oss och för att betala skulder.
Nu ägnar vi den mesta tiden åt att ta hand om hela vår gamla katalog. Titta gärna i den så ser du allt vi gjort tillsammans.
Det roliga är, att vi kommer att försöka att återutge allt, lite i taget.
I alla fall ge ut det digitalt on demand.
Många är det som jobbat längre eller kortare perioder på Silence; Håkan Lind, Joseph Hochhauser, Göran Andersson, Bosse Willebrandt, Claes Sohls, Johan Zachrisson (Zilverzurfarn), Göran Pettersson (Dr Zeke), Henrik Cederberg, Marcus Hedelin, Fredrick Berntsson, Kira Hulsart, Joakim Hermelin. Dessutom Sonja Johansson som är och har varit vår ovärderliga revisor i vått och torrt.
Vi som jobbar nu är Anders Lind, Eva Wilke och Nikolaj Steenstrup.
