“ETT FLUMG\u00c4NG SOM LEVER KVAR I 69-70 \u00c5RS G\u00c4RDESROMANTIK \u00c4R EN
\nKOLOSSAL BELASTNING F\u00d6R MUSIKR\u00d6RELSEN”<\/p>\n
Tommy Rander, 1978<\/p>\n
Ovanst\u00e5ende sa Tommy Rander i en radiointervju och s\u00e5 h\u00e4r uttryckte sig faktiskt vissa om kultur och musik p\u00e5 70-talet. Hur nyttiga var Kebnekaise f\u00f6r folkets r\u00e4ttf\u00e4rdiga kamp? T\u00e4nk er en s\u00e5dan fr\u00e5ga i dag om Hedningarna?<\/p>\n
70-talet \u00e4r bara 15 \u00e5r borta men k\u00e4nns ibland som ett sjunket Atlantis. En undervattensmina vi d\u00e5 och d\u00e5 seglar in i och n\u00e4r den exploderar slits l\u00f6sa delar av politik, filosofi, tankar och dr\u00f6mmar loss. Vrakgods ur v\u00e5rt undermedvetna flyter upp till ytan men vi f\u00f6rm\u00e5r s\u00e4llan s\u00e4tta det i samband med det som finns runt oss i dag.<\/p>\n
Ofta l\u00e4r vi oss ingenting av historien. Men s\u00e5 ibland \u00e4r d\u00e5et och nuet oskiljaktiga. Jag g\u00e5r in i en fantasy-bokhandel i Gamla Stan i Stockholm och fascineras av b\u00f6ckernas vidunderliga omslagsm\u00e5lningar. Det \u00e4r en fr\u00e4mmande v\u00e4rld – \u00e4nd\u00e5 m\u00e4rkligt bekant. H\u00e4r finns en dunkel reminiscens av n\u00e5got jag en g\u00e5ng befunnit mig mycket n\u00e4ra. S\u00e5 kommer jag p\u00e5 det – liknande sagobilder och science fiction-teckningar fanns ju redan f\u00f6r 25 \u00e5r sedan p\u00e5 Silence skivomslag: Bo Hanssons Sagan om ringen och Trollkarlens hatt, \u00c4lgarnas Tr\u00e4dg\u00e5rd med den hisnande skivtiteln Framtiden \u00e4r ett sv\u00e4vande skepp f\u00f6rankrat i forntiden och den d\u00e4r m\u00e5lningen i Giger-stil. Pl\u00f6tsligt faller bitarna p\u00e5 plats.<\/p>\n
Det \u00e4r ingen tillf\u00e4llighet att band som Hedningarna uppst\u00e5r som en sorts elektro-akustisk inkarnation av Kebnekaise, att bob hund st\u00e4ller sig och slamrar i Gudibrallans garage, att Hassan fnissar i samma telefonlur som Philemon Arthur and the Dung och att Lisa Ekdahl l\u00e5ter som ett eko av Turid. Det \u00e4r inte bara musiken som g\u00e5r igen, det \u00e4r en hel kultursyn. Precis som f\u00f6r 25 \u00e5r sedan finns \u00e5terigen en till\u00e5tande och \u00f6ppen konst.<\/p>\n
En kv\u00e4ll i februari visualiseras sammansm\u00e4ltningen av 70- och 90-talet. Bill \u00d6hrstr\u00f6m och Kenny H\u00e5kansson sitter med Lisa Ekdahl p\u00e5 scenen under Grammisgalan, i v\u00e4ntan p\u00e5 att spela, och Silence-folket Eva Wilke och Nicolaj Steenstrup st\u00e5r samtidigt p\u00e5 samma podium och tar emot en heders-Grammis, prisutdelare \u00e4r Hassan-g\u00e4nget, som nyligen sj\u00e4lva f\u00e5tt en special-Grammis.<\/p>\n
Det \u00e4r en vacker bild, men den \u00e4r tillf\u00e4llig och kanske inte alls sann. Bosse Hansson ensam i en musikaff\u00e4r i slutet av 60-talet, \u00f6vandes p\u00e5 att spela Hammond-orgel \u00e4r en annan och kanske riktigare bild. \u00c5tminstone av en f\u00f6delse. Han kunde sitta d\u00e4r i dagar, fika och l\u00e4sa tidningen och bara \u00f6va f\u00f6tterna p\u00e5 pedalerna. Han blev aldrig n\u00e5gon riktigt bra organist, men han hade en id\u00e9 om vad han ville g\u00f6ra med sitt spelande. Han ville ha kul. Han ville g\u00f6ra n\u00e5got som ingen annan gjort. Vilket han gjorde.<\/p>\n
F\u00f6rst med Janne Carlsson i Hansson och Karlsson (jo, Loffe stavade med K p\u00e5 den tiden), sedan med Fl\u00e4sket Brinner och solo. Att tons\u00e4tta Tolkien med syntar och elgitarrer var en ungef\u00e4r lika spejsad id\u00e9 p\u00e5 den tiden som n\u00e4r Spielberg g\u00f6r Jurassic Park i dag. De stora skillnaderna ligger i att det inte kostade s\u00e5 m\u00e5nga kronor att g\u00f6ra Sagan om ringen och att varken artist eller skivbolag f\u00f6rv\u00e4ntade sig tj\u00e4na n\u00e5gra st\u00f6rre pengar p\u00e5 plattan. Fr\u00e5gan \u00e4r dock om inte Bosse Hanssons verk genererat mer pengar i f\u00f6rh\u00e5llande till insatt kapital \u00e4n Spielbergs.<\/p>\n
N\u00e4r det handlade om pengar p\u00e5 den tiden, handlade det om brist p\u00e5 pengar. M\u00e5nga r\u00e4knenissar har genom \u00e5ren anklagat Silence f\u00f6r den royalty-policy de l\u00e4nge hade. Den gick ut p\u00e5 att n\u00e4r en skiva betalat sina kostnader delade artist och skivbolag fifty-fifty. Det innebar att n\u00e5gra f\u00e5 artister tj\u00e4nade aldrig ett \u00f6re medan andra kunde dra in n\u00e5gra kronor.<\/p>\n
Anklagelserna mot detta system handlade oftast om att Silence genom att “sk\u00e4nka” bort s\u00e5 stor del av f\u00f6retagsvinsten blev of\u00f6rm\u00f6gna att bygga upp ett eget kapital
\noch kunde d\u00e4rmed aldrig bli ett stort och starkt skivbolag. Det kanske aldrig var meningen. Hade ett muskul\u00f6st skivbolag hittat bob hund och Hedningarna? No Sell Out! skrek radikala afroamerikaner p\u00e5 den h\u00e4r tiden.<\/p>\n
Det Silence sysslat med under 25 \u00e5r kan kategoriseras under den rubriken. De har valt att spela in musik som de sj\u00e4lva ber\u00f6rs djupt av. De har valt att arbeta med m\u00e4nniskor som de gillar – inte s\u00e5dana som de i f\u00f6rsta hand kan tj\u00e4na pengar p\u00e5.<\/p>\n
De arbetar med ett kvalitetsbegrepp som inte l\u00e5ter sig definieras i enkla termer av bra eller d\u00e5ligt. F\u00f6r m\u00e5nga l\u00e5ter s\u00e4kert vissa s\u00e5nger p\u00e5 denna samling “d\u00e5ligt”. Men det \u00e4r ett h\u00f6rfel. Det l\u00e5ter aldrig d\u00e5ligt – ibland l\u00e5ter det kanske ovanligt f\u00f6r \u00f6ron inst\u00e4llda p\u00e5 kommersiell radio. Till och med f\u00f6r mig, som \u00e4r s\u00e5 inlyssnad man kan bli p\u00e5 dessa skivor, \u00e4r det ett reningsbad att h\u00f6ra Tomas “Mera” Gartz i Busspassagerarens s\u00e5ng.<\/p>\n
Det \u00e4r ett uttryck, en attityd, ett s\u00e4tt att spela och sjunga p\u00e5 som aldrig n\u00e5gonsin h\u00f6rs i radio i dag. Gartz h\u00f6rdes inte speciellt ofta i radio n\u00e4r skivan kom ut heller, men fr\u00e5n och till f\u00f6rekom m\u00e4nniskor som Gartz, Thomas Wiehe, Turid, Jan Hammarlund och Thomas Tidholm i etern. (Varf\u00f6r heter alla Thomas f\u00f6rresten?) Jag saknar inte deras r\u00f6ster av nostalgiska sk\u00e4l utan av kvalitetssk\u00e4l.<\/p>\n
I samma radioprogram som Rander talar om att rensa ut delar av musikr\u00f6relsen, bland annat Silence, f\u00f6rs\u00f6ker sig konstn\u00e4ren Channa Bankier p\u00e5 en definition av de konstsyner som stod mot varandra vid den tiden. Och som f\u00f6rresten alltid st\u00e5tt mot varandra. “Den ena \u00e4r en spekulerande del. Den andra \u00e4r en uttryckande del”, sa
\nChanna Bankier. “Man spekulerar antingen ekonomiskt eller politiskt och anv\u00e4nder musiken i n\u00e5got slags syfte, man anv\u00e4nder den som byggstenar. N\u00e4r tv\u00e5 konstsyner p\u00e5 detta vis st\u00e5r mot varandra m\u00e5ste man fr\u00e5ga sig – vad \u00e4r konst? Och b\u00f6rjar man diskutera vad konst \u00e4r d\u00e5 kommer man in p\u00e5 vad liv egentligen \u00e4r.
\nVad \u00e4r meningen med livet? \u00c4r det till f\u00f6r att levas eller till f\u00f6r att anv\u00e4ndas till n\u00e5got? Skall man vara n\u00e5gon sorts produktionsfaktor eller s\u00e5?”<\/p>\n
Channa Bankier kan bli ganska filosofisk men hon kan ocks\u00e5 uttrycka sig rakt och r\u00e5tt om det g\u00e4ller mansdominansen inom rockmusiken. Den progressiva musikr\u00f6relsen pratade mycket om j\u00e4mlikhet, men det var killarna som stod p\u00e5 scenen och spelade in skivor \u00e4ven d\u00e4r.<\/p>\n
S\u00e5 h\u00e4r tyckte Channa Bankier om m\u00e4n, kvinnorock rockmusik: “Det finns kukdyrkare som st\u00e5r d\u00e4r och juckar i ett envetet monotont tempo och s\u00e5 s\u00e4ger dom \u2018revolutionen\u2019 ibland, s\u00e5 att man f\u00e5r vara med. En manlighetskulturrock d\u00e4r all kvinnlighet, all l\u00e5ngsamhet och all mjukhet g\u00e5r f\u00f6rlorad.”<\/p>\n
Det h\u00e4r sa Channa Bankier f\u00f6r 15-20 \u00e5r sedan och detsamma s\u00e4ger den amerikanska musikvetaren Susan McClary i dag. Hon talar just om ett manligt “backbeat”, en h\u00e5rd och best\u00e4md takt som \u00e4r f\u00f6rh\u00e4rskande inom den traditionella rocken. En takt som helt enkelt beskriver den manliga sexualiteten, oavsett om det \u00e4r inl\u00e4rda eller naturliga r\u00f6relser. McClary s\u00e4ger att musik som inte f\u00f6ljer det traditionella m\u00f6nstret, det g\u00e4ller b\u00e5de s\u00e5 kallad seri\u00f6s som popul\u00e4r musik, kallas forml\u00f6s.<\/p>\n
P\u00e5 denna samling hittas v\u00e4ldigt lite av den traditionella rocken representerad. H\u00e4r \u00e4r desto mer av “forml\u00f6s” musik. En b\u00e5ngstyrig och taggig musik som v\u00e4rjer sig f\u00f6r all anpassning, men h\u00e4r finns ocks\u00e5 exempel p\u00e5 den allra vackraste och mjukaste musiken som gjorts i Sverige. Ta Thomas Wiehes Vargen till exempel. Myten s\u00e4ger att musiken p\u00e5 proggplattorna var amat\u00f6ristisk och klantigt framf\u00f6rd. Men jag undrar om de l\u00e4gereldsgitarrister som tragglat med Vargens intrikata ackordbyten h\u00e5ller med om det. Thomas Wiehe har m\u00e5nga bl\u00f6dande och stukade fingrar p\u00e5 sitt samvete. Alla ni som yrat om att den h\u00e4r musiken \u00e4r s\u00e5 billig och enkel, s\u00e4tt er och k\u00f6r igenom Vargen. Ni kommer att snubbla.<\/p>\n
J\u00e4mf\u00f6rt med MNW i Vaxholm har Silence haft en mycket mer ober\u00e4knelig skivutgivning. Det kanske till och med \u00e4r s\u00e5 att MNW \u00e4r farsan och Silence \u00e4r morsan i musikr\u00f6relsen. MNW \u00e4r den maskuline imperiebyggaren och Silence st\u00e5r f\u00f6r det k\u00e4nslom\u00e4ssigt feminina. T\u00e4nk efter.<\/p>\n
MNW har givit ut politiskt h\u00e5rdnackade skivor med tydliga budskap. Instrumentalmusiken i katalogen har oftast best\u00e5tt av traditionell folkmusik. Det gr\u00e4ns\u00f6verskridande, det otydliga, formexperimenten, har alltid varit Silence bord. Perfekta f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00f6r uppv\u00e4xande sl\u00e4kten med andra ord.<\/p>\n
Men vissa tyckte att Silence repertoar var “flummig”. Konstn\u00e4rlig skulle jag vilja s\u00e4ga. Framf\u00f6rallt visar det sig att l\u00e5tarna klarat tidens obarmh\u00e4rtigt avsl\u00f6jande tand betydligt b\u00e4ttre \u00e4n vad mycket annat fr\u00e5n den h\u00e4r tiden gjort. Anders Lind \u00e4r nog en av Sveriges mest underskattade ljudtekniker och skivproducenter. Producent kallades han aldrig p\u00e5 den tiden. Det var ett odemokratiskt kommersiellt p\u00e5hitt. Liksom marknadsf\u00f6ring var dj\u00e4vulens p\u00e5fund.<\/p>\n
Jag minns att Eva Wilke ofta pratade om att Silence skivor skulle hitta sina k\u00f6pare med “mun-mot-mun” metoden. Folk skulle inte prackas p\u00e5 denna musik via annonser utan hitta den alldeles av sig sj\u00e4lva. En oerh\u00f6rt vacker tanke som pr\u00e4glade allt som Silence f\u00f6retog sig, inte minst inneh\u00e5llet i musiken. Att denna rara blomma har \u00f6verlevt \u00e4r ett av de under som f\u00e5r en att tro p\u00e5 att m\u00e4nniskan faktiskt \u00e4r god.<\/p>\n
Jag tr\u00e4ffar Po Tidholm en kv\u00e4ll i Stockholm p\u00e5 en av de \u00e4ndl\u00f6sa releasepartyn som avh\u00e5lles f\u00f6r en ny skiva eller n\u00e5gon annan kulturprodukt. Ber\u00e4ttar f\u00f6r honom att Silence skall ge ut en samlingsskiva inf\u00f6r sitt 25-\u00e5rs jubileum och att pappa Thomas har en l\u00e5t med. Telefonerna f\u00f6rst\u00e5s, s\u00e4ger junior. Nej, det \u00e4r en annan l\u00e5t, svarar jag. Visst ja, Silence har ju aldrig varit intresserad av hitl\u00e5tar, kommer vi p\u00e5 samtidigt. Inte ens hits som knappt ens \u00e4r hits mer \u00e4n f\u00f6r en liten krets.<\/p>\n
N\u00e4r jag l\u00e4ser l\u00e5tarnas “liner-notes” s\u00e5 framg\u00e5r det s\u00e5 tydligt hur den h\u00e4r musiken uppst\u00e5tt och under vilka villkor den har spelats in. Musikerna har inte bara levt ihop med skivbolagsfolket under inspelningstillf\u00e4llet, vilket \u00e4r tillr\u00e4ckligt unikt i sig, utan de har dessutom ofta arbetat eller bott i Silence-kollektivet \u00e4ven under andra perioder.<\/p>\n
Zilversurfarn har jobbat p\u00e5 kontoret och spikat i studion, Bosse Hansson och Jan Hammarlund var inneboende i olika Silence-kollektiv, Greg FitzPatrick var “kontorspojke” precis i starten, en som “k\u00f6rde s\u00f6nder bandspelaren p\u00e5 kv\u00e4llarna och kokade kaffe p\u00e5 dagarna” och “Plura” h\u00f6ll hellre till framf\u00f6r spisen \u00e4n bakom s\u00e5ngmikrofonen.<\/p>\n
Band som Eldkvarn och Dag Vag har sammanlagt spenderat s\u00e4kert ett halv\u00e5r var i V\u00e4rmlandsskogarna om alla inspelningsdagar sl\u00e5s samman. Och Kenny H\u00e5kansson var som sagt s\u00e5 mycket i studion att han till slut fick hedersuppdraget att sitta barnvakt \u00e5t Silence-folket.<\/p>\n
Denna intensiva sociala interaktion gynnade i allra h\u00f6gsta grad den konstn\u00e4rliga kvaliteten, eller f\u00f6r att tala svenska, har man j\u00e4vligt kul ihop b\u00e5de i och utanf\u00f6r studion d\u00e5 \u00e4r chansen stor att man g\u00f6r h\u00e4ftiga plattor ocks\u00e5. Allt skulle d\u00e4rmed vara frid och fr\u00f6jd. Men det \u00e4r det inte. F\u00f6r var finns “Pluras” b\u00e4sta svampr\u00e4tter? Och var finns Traste Lind\u00e9ns Kvintetts favoritdrinkar? Samlingsskivor kan v\u00e4l alla sm\u00e4lla ihop, men nu talar vi v\u00e4sentligheter. Rockkockarnas b\u00e4sta recept – det vore n\u00e5got f\u00f6r Silence att satsa p\u00e5 inf\u00f6r n\u00e4sta jubileum. P\u00e5 CD-ROM naturligtvis.<\/p>\n
H\u00c5KAN LAHGER<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
“ETT FLUMG\u00c4NG SOM LEVER KVAR I 69-70 \u00c5RS G\u00c4RDESROMANTIK \u00c4R EN KOLOSSAL BELASTNING F\u00d6R MUSIKR\u00d6RELSEN” Tommy Rander, 1978 Ovanst\u00e5ende sa Tommy Rander i en radiointervju och s\u00e5 h\u00e4r uttryckte sig faktiskt vissa om kultur och musik p\u00e5 70-talet. Hur nyttiga… Read more<\/a><\/span><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"parent":264,"menu_order":2,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"_acf_changed":false,"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"class_list":["post-263","page","type-page","status-publish","hentry"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/silence.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/263","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/silence.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/silence.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/silence.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/silence.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=263"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/silence.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/263\/revisions"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/silence.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/264"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/silence.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=263"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}